Det här med att spy, jag tror inte bara att det handlar om ångesten. Jag tror att det handlar om att skada sig själv. Jag tror att det är mitt självdestruktiva betéende, det är ett sätt att kontrollera. Alltså hur sjukt är inte det? För det går som på rutin, jag bara gör det. Jag har en hatkärlek till att hänga där över toalettstolen, jag hatar det alltså verkligen hatar det, men varför kan jag inte sluta då? Varför envisas jag med att fortsätta? Ååh funderar verkligen på att försöka berätta för pappa, kanske få lite hjälp. För jag är så galet trött på det här och jag är livrädd för att jag ska förstöra min kropp permanent, om jag inte redan gjort det. 3,5 år och jag börjar nog inse att det här inte kommer gå över av sig själv. Jag är inte 16 längre, jag är snart 18 och det är dags att börja ta tag i livet lite.

Men åh jag vet inte. Jag skäms så sjukt mycket, hur berättar man en sån sak? Det är inte direkt något man kanske tar upp vid matbordet "jo förresten, jag käkar och spyr minst en gång om dagen. Det är bättre nu men förut så spydde jag mycket mer och oftare men jag skulle behöva lite hjälp att sluta upp med det helt för jag vill inte förstöra min kropp ännu mer". Det funkar ju liksom inte. Och det som jag försökt ignorera och förtränga senaste åren har nog kommit ifatt nu: jag har ett problem och jag vet inte hur jag ska göra för att hantera det. Det enda som får mig att sluta spy är att äta mindre. Det är liksom dom två alternativen just nu. Eller berätta för någon. Åh orkar inte.

Jag är så jävla värdelös alltså. Åt-spydde-åt-spydde-åt-spydde-åt igår. Jag var ledig hela dagen och det är som sagt livsfarligt. Annars brukar jag spy bara en gång om dagen, och det är på kvällen när jag kommit hem från jobbet. På dagarna går det bra annars, men det är på kvällarna när jag kommer hem (jobbar kvällar) som det brukar gå fel. Tittar på film och äter godis och sen går jag och spyr. Måste sluta upp med det, har börjat få ont i huvudet efteråt.

Jag kom hem från jobbet för ungefär en timme sen. Jag jobbar rätt korta pass så det är skönt. Sen jag slutade har jag ätit ett äpple, lite godis och en toast. Och nu vill jag bara spy. Varför gör jag så här? Tänkte innan jag gjorde den där jävla toasten att "nu ska jag inte spy, det är okej att behålla". Nej det är det inte för det är sånt där som gör mig tjock. Så, vad har jag klämt i mig idag då?

1 grapefrukt

Alltså jag undrar om jag någonsin kommer kunna ha ett normalt förhållande till mat. Jag har många kompisar som säger "men Ella du kan ju äta vad du vill utan att gå upp i vikt". Jajo fast det kan jag ju inte alls, det är ju bara det att dom inte vet hur läget är liksom. Jag äter ju knappt någon vettig mat, mest sötsaker. Jag har ångest och håller på och spyr och tramsar hit och dit. Och sen ibland, då är det okej. Sen är jag fet igen. Typ så fort jag äter så blir jag äcklig igen. Min mage är så sjukt ful. Och mina ben är alldeles för stora. Allt är bara fel.

Så länge jag är sysslesatt går det bra, men det är dom här dö-dagarna hemma. När jag bara ligger i min säng hela dagen och kollar på film eller serier. Då äter jag hela tiden känns det som. Och så spyr jag. Igår spydde jag tre gånger, och efter varje gång tänkte jag att "nu är det nog, jag vill inte" men sen går det som på rutin. Det är så skönt att slippa ha allt det där äckliga jäsande i magen.

Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till mer än att jag är så trött på det här. Och jag väger mellan 55-55.5 skulle jag tro. Jävligt äckligt.