Lugnare.
Det är bättre idag. Igår var det riktigt jobbigt på dagen. Kände meningslösheten komma igen, när det känns som att ingenting spelar någon roll. Sånt är livsfarligt, det är då jag börjar strunta i skolan och sånt som faktiskt är viktigt. Det är då jag slutar äta.
Bröt ihop lite när jag kom hem, vilket inte förvånade mig. Har haft på känn att jag har varit på bristningsgränsen på senaste. Jag kan liksom inte må bra hur länge som helst utan att kracha ner igen. Idag har varit bra i alla fall. Känner mig stor just nu bara, det är inte så roligt.
Jag vill inte ha det så här, väntar bara på att jag ska växa ifrån allt sånt här. Att jag ska bli typ 25 och må bra, slippa all skit-ångest och missnöjet över mig själv. Veta vad jag ska jobba med och slippa gå i skolan. Jag vill bara vakna upp och vara en ny människa.
.
Ångest. Bryts ner inuti. Går sönder. Varje andetag gör ont. Jag orkar inte. Jävla skit. Vet inte hur jag ska hantera saker. Hur många krav får man ha? Att man i alla fall kan hålla det man sagt? Orkar inte bli besviken mer. Orkar inte bli glad och sen bara krossas allt. Jag är alldeles för svag för att kunna hantera sånt här. Jag klarar inte av det. Tar allt för personligt. Orkar inte leva så här mer. JAG ORKAR INTE FÖR I HELVETE.
