Idag blev det en dag på stan med mamma. Vi åt lunch där och jag åt caesarsallad. Nu ska jag strax iväg så hinner inte äta middag, det var ju synd. Tar ett äpple på vägen. Det har i alla fall blivit såhär idag:

Frukost: ½ grapefrukt
Lunch: Caesarsallad
Middag: ett äpple
Övrigt: Lite godis, 1 yoghurtglass från seveneleven

Yoghurtglassen är förövrigt helt fantastiskt god. Och (okej, jag ska ju inte räkna kcal egentligen men i alla fall) en liten innehåller ca 145 kcal vilket inte är särskillt mycket för en glass. Så det är ju bra. Nej nu ska jag skynda mig iväg!

Igår blev det som sagt riktig middag i alla fall. Det var bra. 

Frukost: ingenting
Lunch: 1 glass från mc:donalds och ½ grapefrukt
Middag: Några sparris med parmesan, kött, potatis och bearnaisås
Övrigt: Lite godis, 1 efterrätt och kanske 5 chips

Vägde 56,4 imorse. Bra att det går nedåt. Har precis kommit hem efter att ha handlat med mamma. Jag åt en glass i strut från mc:donalds för mamma ville äta glass och säger jag nej blir hon sådär jobbig och frågar om jag tycker det är jobbigt att äta och blablabla. Kom i alla fall ihåg från när jag räknade kalorier att den är mest ofarlig. Vissa saker är bra att komma ihåg ibland. Sen blev det några godisbitar, 8-10 stycken kanske. Jag känner mig så sjukt stor, magen och benen är värst. Äten en halv grapefrukt till lunch, jag åt ingen frukost imorse. Ikväll blir det lite riktig mat, grillat kött med potatis och sås. Så det är väl bra, känns som evigheter sen jag åt något vettigt.

Har varit rätt deppig och nere hela dagen. Åt bara ett äpple, sen var klockan halv tre och då bröt jag ihop. Åt lite och kollade på film. Har i alla fall ätit följande idag:

Frukost: Äpple
Lunch: en tallrik med lite mjölk och flingor
Middag: lite grönsaksoppa
Övrigt: 5-10 chips, 6 havrebollar, ca 70g godis

Alltså jag äter så fruktansvärt dåligt, det är helt sjukt. Jag lär ju säkerligen få brister på vitaminer och sådant inom en snar framtid om jag inte styr upp min kost. Och träningen har också uteblivit helt hitills den här veckan. Förstår inte vad jag håller på med riktigt. Har haft mycket ångest idag också, och då blir jag irriterad och otrevlig. Sen får jag dåligt samvete för att jag är otrevlig och så får jag mer ångest. Dum spiral.

Igår blev det mest godis också. Det här kommer ju aldrig hålla i längden, det förstår jag också. Men just nu har jag ingen lust att ta tag i det. Vägde 56,7 imorse i alla fall. Så här blev det igår:

Jag vet inte vad som hänt men jag har helt tappat motivationen att äta bra. Äta rätt. Äter lite godis istället och funderar hur jag ska kunna slippa äta middag. Var på stan idag och skulle köpa kläder. Mådde dåligt över mig själv, jag är så missnöjd med mitt utseende, med min kropp. Det måste ändras men jag blir ju aldrig nöjd. Sen ser jag tillbaka på bilder och tänker "åh vad söt jag var förr" fast när jag var där och då så var jag precis lika missnöjd som jag är nu. Det är så knäppt det där. Och det är tråkigt att inte känna sig nöjd, för jag vill det. Och innerst inne vet jag att jag borde vara det. Men det går inte.

När jag precis fixat mig på morgonen och ser mig i spegeln kan jag vara nöjd. Men så fort jag gått utanför dörren så försvinner det. Och det är så knäppt för det är inte så att allt förändras så mycket på en timme. Och jag vet inte om det bara är så att jag inbillar mig att jag är nöjd på morgonen, eller om det är min självkänsla som sviker mig. Jag skäms över mig själv och jag blir så less.

Och idag då? Har varit lite nere idag och inte alls varit sugen på att äta. Vet inte riktigt varför. Hela förmiddagen kändes det som att jag var bortkopplad, helt frånvarande. Jag är trött på allt och hatar livet lite i idag. Blev bjuden på semla idag också, åt en halv. Så idag har jag ätit:

Igår så blev det inte heller så mycket mat. Jag vet inte varför men jag är så osugen på mat så att det finns inte. Det är så tråkigt. I alla fall blev det följande igår:

I lördags åt jag inte så mycket mat. Jag tycker att mat är så frutansvärt tråkigt. Det blev gröt på morgonen. Sen sprang jag och sen var det nästan bara godis hela dagen. Inte bra alls. Så här blev det i alla fall:

Idag har väl varit sådär halvbra. Egentligen inte så bra alls. Men imorgon blir det nya tag! Kände mig inte riktigt helt kry idag så väntar med att springa tills imorgon. I alla fall så har dagens mat sett ut så här:

Frukost: ½port havregrynsgröt + 1msk linfrön och lite jordgubbssylt

Idag har det gått bra. Var och fikade efter provet med mamma. Det var trevligt, vi satt i solen och drack kaffe och åt bulle. Om man bortser från det, och dumlekolan jag åt, så går det här med att dra ner på sockret rätt bra. Fast jag känner mig lite konstig i kroppen, min mage känns helt uppblåst och jobbig. Men det är klart, den är ju van vid godis eller kakor varje dag så det kanske är lite knasigt i början. I alla fall har jag idag ätit:

Det har fungerat bra idag. Inget godis, ingen glass eller kakor. Det är bra. Så här såg det ut:

Okej, jag är inte nöjd med mig själv. Det går inte. Jag kan inte trivas så som jag ser ut nu och tanken på bikini i sommar känns inte trevlig. Det har spårat lite på senaste tiden. Så nu ska jag gå ner, fem kilo är målet, och det ska göras bra.

Senaste tiden har spårat. Jag förstår inte vad jag gör. Varför det alltid ALLTID blir såhär. Jag har ätit normalt i nästan ett år nu. Jag är normalviktig nu. Normalviktig. Varför klarar jag inte av det för? Varför får jag sån jävla ångest av mig själv för? Jag förstår inte. Jag vill bara gå ner allt nu. Jag vet ju innerst inne att jag egentligen mår bättre av att äta. Men jag vill ju vara fin. Jag vill vara snygg, ha snygga ben. 

Det är där det största problemet ligger just nu. Och magen. Benen och magen. Fast egentligen, vad spelar det för roll? Varför ska jag gå ner igen för? Det är så här det är HELA tiden. Ena sekunden tänker jag bra tankar, att jag ska vara nöjd som jag är, andra sekunden kommer dom dåliga tankarna. Att jag är tjock. Att jag måste äta mindre. Att jag måste gå nernerner. Det är det där jävla BMI:t. Om jag bara kunde gå ner fem kilo. Bara fem kilo. Men det är så satans dumt att börja med sånt där trams igen. Jag kommer inte må bättre av det.

Jag kommer inte vara nöjd över fem kilo. Det är en ständig kamp i mitt huvud för tillfället.

Senaste tiden har spårat. Jag förstår inte vad jag gör. Varför det alltid ALLTID blir såhär. Jag har ätit normalt i nästan ett år nu. Jag är normalviktig nu. Normalviktig. Varför klarar jag inte av det för? Varför får jag sån jävla ångest av mig själv för? Jag förstår inte. Jag vill bara gå ner allt nu. Jag vet ju innerst inne att jag egentligen mår bättre av att äta. Men jag vill ju vara fin. Jag vill vara snygg, ha snygga ben. 

Det är där det största problemet ligger just nu. Och magen. Benen och magen. Fast egentligen, vad spelar det för roll? Varför ska jag gå ner igen för? Det är så här det är HELA tiden. Ena sekunden tänker jag bra tankar, att jag ska vara nöjd som jag är, andra sekunden kommer dom dåliga tankarna. Att jag är tjock. Att jag måste äta mindre. Att jag måste gå nernerner. Det är det där jävla BMI:t. Om jag bara kunde gå ner fem kilo. Bara fem kilo. Men det är så satans dumt att börja med sånt där trams igen. Jag kommer inte må bättre av det.

Jag kommer inte vara nöjd över fem kilo. Det är en ständig kamp i mitt huvud för tillfället.

Det är bättre idag. Igår var det riktigt jobbigt på dagen. Kände meningslösheten komma igen, när det känns som att ingenting spelar någon roll. Sånt är livsfarligt, det är då jag börjar strunta i skolan och sånt som faktiskt är viktigt. Det är då jag slutar äta.

Ångest. Bryts ner inuti. Går sönder. Varje andetag gör ont. Jag orkar inte. Jävla skit. Vet inte hur jag ska hantera saker. Hur många krav får man ha? Att man i alla fall kan hålla det man sagt? Orkar inte bli besviken mer. Orkar inte bli glad och sen bara krossas allt. Jag är alldeles för svag för att kunna hantera sånt här. Jag klarar inte av det. Tar allt för personligt. Orkar inte leva så här mer. JAG ORKAR INTE FÖR I HELVETE.

Jag klarar inte av det här. Jag klarar inte av mig själv. Jag orkar inte. Världens lyckligaste och sen totalt jävla förstörd inombords några timmar senare. VAD ÄR FELET? Ska det vara så här? Är det meningen. Orkar inte längre. Finns inget att leva för. Alla bara drar iväg. Blir rädd för mig själv. Vad ska jag bli? Vad vill jag göra? Ingeting. Kan inte ta kontakt med folk. Kan ingenting. Så jävla värdelös. Fokuserar på fel saker. Arbete efter arbete bara hopar sig över mig.

Dom senaste månaderna har varit lite till och från. Januari var kaos. Jag rasade i vikt och mådde jättedåligt. Sen blev det bättre i februari. Började hänga med nytt folk som fick mig att må bättre. Så ätit har jag gjort sen februari typ. Jag väger nog runt 52.7 skulle jag tro.

Jag har varit på bup också. Fick ett sammanbrott och hela jag bara bröts ner kändes det som. Snackade med pappa och gick med på att gå dit. Men det var inte för mig. Jag mår relativt bra i huvudet nu för tiden. Det är inte lika jobbigt.

Men jag vill ändå gå ner lite till. Jag känner mig så stor ibland och det är livsfarligt att läsa gmala inlägg i den här bloggen för då känner jag mig bara ännu större.

Vi får se hur det blir med uppdatering framöver.
Kramar

Fy. Fan. Dagen har varit sämst. Eller, det började gå ur styr vid middagen. Jag åt för mycket. Sen så åt jag bröd. Sen lite chips. Sen bakade jag muffins och då åt jag smet. Och nu har jag satt i mig två muffins. Jävla äckel. Imorse vägde jag 50.2. Jag vill inte veta vad jag kommer väga imorgon. Jag känner hur gärna jag vill spy just nu, samtidigt så vill jag inte. Jag orkar inte med det här. Jag får väll stå mitt kast och bli tjock. JÄVLA ÄCKEL.

Jag har nog i alla fall fått mamma och pappa att inte ringa bup i alla fall. Det känns bra.
Take care.