Senaste tiden har spårat. Jag förstår inte vad jag gör. Varför det alltid ALLTID blir såhär. Jag har ätit normalt i nästan ett år nu. Jag är normalviktig nu. Normalviktig. Varför klarar jag inte av det för? Varför får jag sån jävla ångest av mig själv för? Jag förstår inte. Jag vill bara gå ner allt nu. Jag vet ju innerst inne att jag egentligen mår bättre av att äta. Men jag vill ju vara fin. Jag vill vara snygg, ha snygga ben. 

Det är där det största problemet ligger just nu. Och magen. Benen och magen. Fast egentligen, vad spelar det för roll? Varför ska jag gå ner igen för? Det är så här det är HELA tiden. Ena sekunden tänker jag bra tankar, att jag ska vara nöjd som jag är, andra sekunden kommer dom dåliga tankarna. Att jag är tjock. Att jag måste äta mindre. Att jag måste gå nernerner. Det är det där jävla BMI:t. Om jag bara kunde gå ner fem kilo. Bara fem kilo. Men det är så satans dumt att börja med sånt där trams igen. Jag kommer inte må bättre av det.

Jag kommer inte vara nöjd över fem kilo. Det är en ständig kamp i mitt huvud för tillfället.