Hmm
Alltså jag undrar om jag någonsin kommer kunna ha ett normalt förhållande till mat. Jag har många kompisar som säger "men Ella du kan ju äta vad du vill utan att gå upp i vikt". Jajo fast det kan jag ju inte alls, det är ju bara det att dom inte vet hur läget är liksom. Jag äter ju knappt någon vettig mat, mest sötsaker. Jag har ångest och håller på och spyr och tramsar hit och dit. Och sen ibland, då är det okej. Sen är jag fet igen. Typ så fort jag äter så blir jag äcklig igen. Min mage är så sjukt ful. Och mina ben är alldeles för stora. Allt är bara fel.
Så länge jag är sysslesatt går det bra, men det är dom här dö-dagarna hemma. När jag bara ligger i min säng hela dagen och kollar på film eller serier. Då äter jag hela tiden känns det som. Och så spyr jag. Igår spydde jag tre gånger, och efter varje gång tänkte jag att "nu är det nog, jag vill inte" men sen går det som på rutin. Det är så skönt att slippa ha allt det där äckliga jäsande i magen.
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till mer än att jag är så trött på det här. Och jag väger mellan 55-55.5 skulle jag tro. Jävligt äckligt.
Så länge jag är sysslesatt går det bra, men det är dom här dö-dagarna hemma. När jag bara ligger i min säng hela dagen och kollar på film eller serier. Då äter jag hela tiden känns det som. Och så spyr jag. Igår spydde jag tre gånger, och efter varje gång tänkte jag att "nu är det nog, jag vill inte" men sen går det som på rutin. Det är så skönt att slippa ha allt det där äckliga jäsande i magen.
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till mer än att jag är så trött på det här. Och jag väger mellan 55-55.5 skulle jag tro. Jävligt äckligt.
Kommentarer
Trackback