Jag blir blir så ledsen när jag läser i min andra blogg. Bloggen jag hade förra sommaren som hade ungefär samma innehåll som den här bloggen. Skillnaden är att jag var så himla duktig då, även fast jag spydde massor. Fast jag hade mycket mer ångest då och det gör lite ont i mig när jag läser hur otroligt dåligt jag mådde. Jag börjar nästan gråta när jag ser vad jag skrev. Jag vill bara ruska om mig själv och säga att det går bra endå. Krama om den lilla trasiga tjejen som skriver. Ändå är jag på väg in i det igen. Mitt självhat. Självhatet jag fortfarande har men som jag inte skriver ner lika ofta. Att läsa min gamla blogg känns som att läsa någon annans blogg, bara det att den går rakt in i hjärtat. Jag gick ner 2kg på mindre än en månad då, 4kg mellan maj och juli, men sen åkte jag iväg på läger med massor med andra folk och då gick jag upp två kilo. Sen har det bara blivit helt åt helvete det här året. Två kilo till och jag hatar mig själv. Jag är så fruktansvärt stor. Alltså jag känner hur fettet väller ut och det är så vidrigt. Riktigt äckligt är det. Även om jag inte ser värsta fettot i spegeln så känner jag mig som ett. Och det är den värsta känslan. Att känna sig tjock. Fyfan vad jag hatar det. Och jag hatar mig själv. Så in i helvetes mycket. Jag hatar att jag lät det gå så långt. Men nu jävlar ska jag klara det. Jag ska ner till 50, jag ska ner till 49,48 och till sist 47. Jag är ett enda stort misslyckande. Någonting måste jag endå kunna ådstakomma. Jag ska ner i vikt.

Utdrag:
"Min mamma pratade med mig idag. Hon är tydligen jätteorolig över att jag inte äter som jag ska. Hon sa att hon tycker att jag har blivit blek i ansiktetoch att det ser insjunket ut. Men hon ljög nog bara för att få mig att äta mer. Hon skulle bara veta vad jag har ätit idag. Men hon ser ju bara att jag äter soppa. För det är det enda jag äter hemma. Och det är samma tjat varje middag. Hon tycker att jag ska äta hennes mat men jag värmer soppa. Men jag lurade henna att jag har ätit pannkakor, mackor och en massa annan mat idag. Vilket jag inte har. Jag tror att hon gick på det iallafall." - 10/7 2008

"Har precist kommit från toaletten. Den här gången var nog den värsta i mitt liv. Panikspydde tills jag spydde typ blod. Hemskt. Jag hade ätit en massa godis. Fyfan. Är helt utmattad och känner mig tjockast i världen. Ska ju ut och gå med en kompis lite senare. Jag kommer att vara helt död.

Får se, kanske tar lite soppa eller vattenmelon senare. Kan tippa på att jag har fått i mig ca 400kcal idag kanske. Än sålänge. Men nu är det fan slut på kräkandet. Orkar verkligen inte mer." - 13/7 2008

"KÄKAT TVÅ JÄVLA KALORIBOMBER SOM HETE BULLAR OCH CA 10KAKOR TILL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! FÖRSTÅR NI?!?!?!!!?!?! FAN VAD JAG HATAR MIG SJÄLV.

Seriöst. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Varför är jag så sämst för? Alltså imorgon ska jag fan klara det. Annars är jag verkligen dålig. Jag borde väll klara åtminstone EN dag!? Eller? Vill seriöst bara dö just nu. Känner mig så jävla kass och värdelös. Ser inte meningen med att leva. Jag känner mig tjock. TjockTjockTjock! Jag ÄR tjock. Och jag som speglade mig förut och tyckte att mina revben har börjat synas mer och att lite andra ben står ut. Men fan vad jag inbillar mig. Hela tiden. Jag har säkert inte gått ner ett endaste gram. Jag har säkert gått upp bara för det. Men vi får se nästa gång jag väger mig." - 15/7 2008

"Åh vad sugen jag är på en sån där efterätt.
Jävla fetto du ska inte ha något.
Jag har ju inte fått i mig så många kalorier idag så det är nog okej.
Nej, jävla fetto. ALLT blir förstört om du går och äter nu.
Fyfan vad jag är hungrig.
Fyfan vad äckligt att vara mätt. Jävla fetto.
Men en efterätt spelar väll inte så stor roll.
Du är så jävla fet. Fet fet fet. Du kommer aldrig bli smal. Du kommer att bli tjockare och tjockare. Inget ska du klara av.
Men om jag bara tar en halv kanske?
Som blir till en hel. Då har du ju ätit och förstört allt. Du bli aldrig smal. Fetto.

Jag vill bara gråta. Jag orkar inte."  - 23/8 2008

"Jag får panik.
Jag måste banta.
ALLT förstördes i torsdags. Jag är så jävla tjock nu. Jag vill aldrig mer se mig i spegeln och jag känner hur fettet väller över när jag sitter ner. ÄCKLIGT. Jag är vidrig, riktigt vidrig. Hjälp. Imorgon blir det massa äckelfettmabajsmat. Nej. Nu ska jag bli smal. Jag hatar mig själv. Fyfan vad jag är vidrig, tjock, skabbig och allt. Nej varför har jag gjort såhär? Hur kunde jag låta det gå så långt? Jag är tjockare än någonsin. Jag vill aldrig mer visa mig. Inte föräns jag är smal.

Ångestångestångest." - 3/9 2008

Jag kommer inte ihåg att det var så illa. Jag tyckte inte ens att jag var sjuk. Jag kommer ihåg att jag bara var så sjukt jävla trött på ångesten. Men jag tyckte aldrig att jag var ätstörd. När jag läser så inser jag ju att mitt beteende inte var normalt. Men det är inte lika illa nu som det var då. Nu är jag inte sjuk, nu ska jag bara ner i vikt igen. Och jag var inte nöjd vid 50 då, så det kommer jag antagligen inte vara nu heller. Det är det jag är mest rädd för, att jag aldrig kommer bli nöjd.