Ibland så börjar jag tänka typ "vad är grejen med det här? hur kul är det att leva när man ständigt går hungrig? när man ständigt behöver gå och må dåligt." och det är sådana tankar som är livsfarliga. Det är dom tankarna som får mig att gå ner och ta mackor, eller någonting annat. Men direkt när jag har svalt sista tuggan så ångrar jag mig. Så är det alltid. För det är då ångesten kommer och det är inte värt det. Endå så går jag i fällan gång efter gång och allra oftast slutar det med att jag går och spyr.

Just nu tänker jag sådana farliga tankar. Även fast jag nyss tittade mig i spegeln och hatade varje centimeter av det jag såg så tänker jag att "vad gör det om jag går ner och tar en macka?". Men den här gången ska jag stå emot dom dumma tankarna. Jag ska inte äta och jag håller ju på att ta mig ur spyandet så varför ska jag falla ännu en gång? Jag vill ju vara stark.