Jobbigt
Jag klarar inte av det här. Jag klarar inte av mig själv. Jag orkar inte. Världens lyckligaste och sen totalt jävla förstörd inombords några timmar senare. VAD ÄR FELET? Ska det vara så här? Är det meningen. Orkar inte längre. Finns inget att leva för. Alla bara drar iväg. Blir rädd för mig själv. Vad ska jag bli? Vad vill jag göra? Ingeting. Kan inte ta kontakt med folk. Kan ingenting. Så jävla värdelös. Fokuserar på fel saker. Arbete efter arbete bara hopar sig över mig.
Har ingen lust till något. Vill inte umgås. Vill inte prata. Vill inte göra. Vill inte äta. Vill ingenting. Meningslöshet. JAG ORKAR INTE. DET RÄCKER. ORKAR INTE KÄNNA MIG DÅLIG MER. KÄNNA MIG VÄRDELÖS. KÄNNA MIG FEL. Vill bara att allt ska bli bra. Väntar, väntar, väntar men det kommer ju aldrig. När allt väl blivit helt okej så ska det krascha igen. Orkar inte. Vill inte. Känner mig tom men samtidigt så jävla frustrerad. Vill slå sönder något. Vill förstöra hela mitt liv bara. Göra sönder, förstöra. Orkar inte fasaden. Vill att folk ska förstå. Vill veta hur man ska göra för att det ska bli bra. HUR GÖR MAN?
Mår illa. Jag är så jävla vidrig. Ska börja leva på soppa. Måste fokusera på någonting. Måste bli smal igen. Måste bli fin. Måstemåstemåstemåstemåstemåstemåste. Orkar inte. Ful. Värdelös. Äcklig. Ångest. Fy fan. Vidrig. Hat. Dum i huvudet. Oengagerad. Trött på mig själv.
Vill ingenting. VARFÖR VILL JAG INGENTING? VARFÖR KÄNNS ALLT SÅ JÄVLA MENINGSLÖST JÄMT?
